never let me go

 jag kan inte sluta tänka på det.. ja vill inte lämna familj, lag, tränare & bästavänner här. önskar nästan att ja inte åkt hem över jul :/ dom hejdå man får göra nu är värre än första gången! jag kan knappt skriva utan att dränka tangentbordet med tårar! trodde aldrig det skulle bli såhär svårt.. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0